Under helgen har vi varit kattvakter åt lille Ceasar. Han är en Ragdoll och är fortfarande bara en kattunge. Man tänkte väl att det skulle väl inte vara några problem med vår vovve och dyl. Men den lille drog igenom detta huset som en tornado och på 2 sekunder så ägde han hela huset. Vår vovve blev rädd för han  . Man har fått hålla ett vakande öga på kissen precis HELA tiden, för attackerade han inte vår hund så hängde han med klona i nåt eller så kutade han omkring som om han hade eld i baken. Blev hypernervös. Men idag är sista dagen och både kisse och vovve har kommit lite bättre överens, och alla vi här hemma är skit slut haha. Kissen sover hela tiden nästan och vovven, vågar gå omkring i sitt egna hus . Och jag kan sitta här och skriva lite nu när det är så lugnt, så nu är jag glad också . Men det är en fruktansvärt söt och kelen kisse förövrigt, och han är så sällskapssjuk så det är inte sant. Speciellt efter mig, förstår inte varför. Går man in i ett annat rum bara så börjar han och gapa efter mig, så man får ropa på han att komma. *peuw*. Men i övrigt så har både jag och sambon sagt, att vi är faktiskt hundmänniskor, för dem kan man åtminstonde lära dem det de inte får göra;).